Ska vi se om det fortfarande sitter i? Det kliar lite i skrivartarmen- medvetet val att inte benämna den (bloggtarmen?!) Det här med att blogga...jag skäms alltid lite när det kommer på tal och jag motvilligt måste erkänna och också inse att jag i princip är den enda som läser all kommersiell skit i form av bloggar. Åtminstone en del av de jag läser, inga brain surgery diskussioner direkt. Ibland har jag en speciell rutin och läsordning på bloggarna och när jag inser att  en timme av dagens pluggtimmar har gått förlorade måste jag erkänna mitt missbruk. Hjälp.  Jag får ändå ge dem att jag är lite fascinerad av hela fenomenet, tjejerna har lyckats åstadkomma så mycket debatter och diskussioner genom att uttrycka sina åsikter digitalt. Jag, däremot, är inte här för att vare sig provocera, inspirera, gömma eller glömma- det här är mest för att tömma mitt huvud och uppdatera vänner och familj runt om i världen. Raderna är stängda och inte för allmänheten. Så vi ger det ett försök, i bästa fall håller det några månader.

Hörs kanske igen, annars har det dött igen.