Jag är inte trött, jag är ingenting. Jag saknar så mycket men mår egentligen bättre utan. Ibland undrar jag om jag hittat tillbaka helt eller om jag fortfarande står och trampar? Jag tänker ofta på vad andra tycker och om de fortfarande pratar om mig, om dig, om oss, om allt. Det har tagit hårt, väldigt hårt. Är det här jag nu? Har jag alltid varit såhär eller har 100% glada jag försvunnit? Är det här jag eller är det dagsform, PMS, p-piller, hungrig, trött, ensam, upp och ner eller är det här helt enkelt it? Förmodligen finns det ingen förklaring till allt.
Ska man helt enkelt acceptera att man ibland känner sig borttappad?
Du glömde skriva att du är en av de mest fantastiska, ödmjuka och roligaste personerna som kakan känner!
SvaraRadera<3
Du glömde skriva att du är en av de mest fantastiska, ödmjuka och roligaste personerna som kakan känner!
SvaraRadera<3