...Så sålde man sina SHM biljetter. Lite mer bitter för varje status- och bilduppdatering på facebook, twitter och instagram som skrollas fram. Jag har typ förstått nu, ni är där och jag är här. Hemma en fredagkväll med Sveriges Rikes Lag, paragrafer, litteratur och överstrykningspennor OCH icke att förglömma: mitt nya handikapp...
Igår fick jag erfara det som man alltid ser på film. Tänk er en porrig sekreterare med glasögon, svinrygg och tight fodral. Självklart har hon en killer body och louboutins med sulor som skriker rött. Tjejen som anspelar på sex i precis allt hon gör- tuggar lite på pennan och tappar något på golvet, akta så inte kjolen spricker tänker man varje gång. Hon som alltid ingår i den obligatoriska kärleksscenen- den när tjejen får den hopplösa ungkarln och tårarna sprutar av glädje. Vad har det här med mig att göra börjar jag undra nu. Säkert ni också. Glöm bort allt det första jag sa, det var mest för att krydda storyn. Vi har tårar och glasögon gemensamt. Man kan ju hoppas att hon har bettskena också, ännu ett av mina många charmiga attribut. Punkt. Bittert. Tårarna sprutade förvisso inte men det var tårkalas som diskret skall torkas bort. Inte lätt med glasögon jag kan ta och tala om, de hamnade snett och hängde nedanför ena örat och under ögat. Till råga på allt hade jag grå t-shirt på mig så tårarna som jag försökte torka bort fastnade ju på tröjan istället. Såg ut som svett istället. Bra. Summa summarum: jag är ingen sexig sekreterare med louboutins med sulor som skriker rött. Det enda som skriker rött på mig är min näsa när jag varit ute och termomtern visar plus/minus noll. Puss på er.
Enjoy, nu höjer vi volymen och sjunger.
The weeknd- the morning.
Tänker på Rachael i Suits då jag ser dessa bilder :)
SvaraRaderapuss kakan